thina!

Nu har jag precis mölat i mig en jävligt stor chipspåse (ville visa med bilden att den är jävligt stor, då min skärm är jävligt stor och påsen är större). Jag har precis haft tenta och det gick väl sådär, satt iaf kvar sist som ett jävla retard, så det kan ju inte gått helt åt skogen. Ska även festa till det med leverpastejsmackor och kaffe nu. Känner att min blandning är stenbra, chips, kaffe och leverpastejsmackor. Blir väl inte sådär värst gott om man blandar ihop det i en mixer liksom.



Jag ska städa rummet, fixa och dona och totalt glömma bort att jag har en tenta på torsdag. På fredag och lördag är det fest, ska fira att den här otroligt intressanta (ej ironi) men sjukt svåra (ej ironi)  kursen är slut och ni kommer hitta mig kravlandes längs avenyn vid 4snåret.

Ok, sen har jag tänkt på en sak. När jag var liten åt jag aldrig upp maten. Lämnade alltid och slängde i smyg när mamma inte såg. När hon väl såg skrek hon att jag skulle tänka på barnen i Afrika. Varför då? tänkte jag. Dem blir väl inte mätta bara för att jag äter upp. Jag fattade ingenting. Det slutade iaf alltid med att jag tvingades att äta upp. Grejen är att det här är fortfarande kvar. Lite ialla fall. Jag dricker aldrig upp mitt kaffe. Aldrig. Jag älskar kaffe och dricker några koppar om dagen men jag dricker aldrig upp. Mr C har försökt ge mig mindre koppar på morgonen, men det funkar aldrig. Likadant med smörpaket. Eller det kanske inte är likadant, men jag hatar att ta det sista som finns i smörpaketet. Det känns så jävla äckligt. Då slänger jag hellre paketet. Jag gillar inte att ta det sista av någonting. Mjölk, sylt, you name it som ligger förpackat. Sen gillar jag inte att testa nya maträtter. Jag har bestämt mig redan innan att jag inte gillar det. Man har så konstiga grejer för sig ibland va.

Herrå!