thina!

Jag har alltid varit en sån som levt i nuet. Verkligen. Att flytta till London hade jag alltid velat göra, men bestämde mig kanske 1 månad innan jag drog. Skulle bara stanna i 3 månader, men fann livet alldeles, alldeles underbart där.
Jag är som lyckligast när allt är väldigt "go with the" flow. Jag orkar inte planera, jag vet inte vad jag vill jobba med när jag är stor, jag har ingen aning om vad som händer på jul/nyår.
Blir därför frusterad av alla som planerar. Jag förstår dem, det gör jag verkligen, för jag kan tänka mig att det är skönt att ha framtiden utstakad framför sig. Jag vill egentligen vara likadan, veta exakt vad jag ska göra i vår t ex. Jag vill b la åka tillbaka till London, jag vill tågluffa i Europa, jag vill åka runt i USA, plugga franska i Paris eller plugga spanska i Barcelona. Men inser att jag har alldeles för många drömmar jag vill ska gå igenom så jag kan liksom inte välja något framför det andra.
"Vad ska du göra efter den här kursen?", "VAAAA, har du inte sökt nån utbildning i vår?", "Vad ska du göra efter jul då?". Saker och ting blir roligare när man inte planerar. Tycker jag. Eller så kanske jag bara är väldigt barnslig och borde växa upp.