thina!

Låt mig nu berätta om kvällens bravader. Bowlade, (jag vann... en serie iaf) jag är ganska grym på bowling. Åt underbar oxfilé, blev lite full och kom hem kl halv ett. Ja, detta kommer gå bra, tänkte jag. Ska upp om 5 timmar, piece of cake. TILLS.. jag började höra en jävla massa stampande och sjungande. Lät bokstavligen som om nån stod på mitt rumtak och bara hoppade och skrek. Jävla idioter. Jag somnade, vaknade kl halv två, somnade om, vaknade halv tre, ja, så pågick det till kl halv sex. Sov alltså ingenting inatt. Mamma hängde med till jobbet imorse, vilket jag uppskattar då jag har blivit helt sjukt mörkrädd. Mitt framför ytterdörren (på insidan)nere vid huvudentrén LIGGER det en människa. Typ  40 bast, bor i huset, med sibylla mat över sig och bara ligger på magen helt chill och har antagligen däckat. Han var iaf inte död. Hoppas jag. Men liksom, vi bara gick över honom. Väckte honom inte. Borde vi det? Haha, gjorde det mest bara för att alla rika, uppsnosiga människor ska upptäcka honom när de går ut på sin morgonpromenad. Haha, jag kan verkligen se det framför mig, de typ står och skriker "men gud, kära nån", lite som Nasse ni vet. Ja, herregud, han får fan skämmas. Man däckar inte när man är 40+, så är det bara. Men lite synd var det om honom, tänk alla som bara stapplade över honom imorse.

Idag har jag ägnat mig åt att gå på stan med a, äta bakismat på donken.. vars personal jag bara ville bitchslapa för de var så jävla otrevliga mot ALLA, inklusive mig. Jag tar inte sånt! Inte från blonda, små, brun-utan-sol-längs-halsen-tjejer som är födda runt 92. När man är trevlig, vill man få ett trevligt bemötande tillbaka. Det trodde jag var allmän-etik. Men vad vet jag, dagens småbarn är ju inte så jävla brighta. Ja, kalla mig bitter.

Handlade iaf en fin fin kjol som jag ska ha ikväll. Kanske blir en bild eller två sen innan jag springer iväg. Blev även lite impad av nya Weekday, dock inte av nya Åhléns.